150112 nr 63
Vattenfärg
Akvarell, 18x18 cm
När jag var liten målade jag med vattenfärg. Jag gillade känslan när färgen blev tjock och krämig. Pappret blev uppblött och böljande, det var kladdigt, färgstarkt och fullständigt ofarligt.
Så la jag undan penslarna, växte upp och förstod att det var bara barn som målade med vattenfärg. Den mer mogna utövaren ägnade sig åt akvareller. Något jag inte hade en tanke på att försöka mig på eftersom jag såg bleka blomster och annat föga upphetsande framför mig.
Mina vyer vidgades emellertid och jag upptäckte hur mycket fantastiskt man kunde måla och vilken lyster det kunde bli i bilderna. Jag provade och märkte att det ville sig inte alls, för lite vatten eller också var allt flytande. Färgerna ville antingen stå var för sig och vägra ha ihop det eller också gled de ihop fullständigt i en gråbrun sörja.
Jag fascineras av akvareller och skulle mycket gärna nå ett givande samspel mellan mig, penseln, vattnet och färgen. Men jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt och hur jag ska närma mig det. Så idag la jag undan prestationstankarna och målade med vattenfärg.
Så la jag undan penslarna, växte upp och förstod att det var bara barn som målade med vattenfärg. Den mer mogna utövaren ägnade sig åt akvareller. Något jag inte hade en tanke på att försöka mig på eftersom jag såg bleka blomster och annat föga upphetsande framför mig.
Mina vyer vidgades emellertid och jag upptäckte hur mycket fantastiskt man kunde måla och vilken lyster det kunde bli i bilderna. Jag provade och märkte att det ville sig inte alls, för lite vatten eller också var allt flytande. Färgerna ville antingen stå var för sig och vägra ha ihop det eller också gled de ihop fullständigt i en gråbrun sörja.
Jag fascineras av akvareller och skulle mycket gärna nå ett givande samspel mellan mig, penseln, vattnet och färgen. Men jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt och hur jag ska närma mig det. Så idag la jag undan prestationstankarna och målade med vattenfärg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar